A thousand tears

Kapitel 2

-          Är du säker?, säger killen.

-          Jadå, säger jag.

-          Här, jag ska hjälpa dej upp.

Han tar tag i min hand och hjälper mej att ställa mej upp.

-          Jag är Harold men du kan kalla mej Harry, säger han och sträcker fram Handen.

-          Ebba, säger jag, tar hans hand och ler.

-          Shit hur gick det?!, utbrister Olivia när kommer rusandes mot mej.

-          Jo, det gick bra, säger jag utan att slita blicken från Harry som vänt sej om och är på väg att gå.

-          Vad är det du tittar på, frågar Irma och vänder sej om. Hon ser Harry och blir helt stillaståendes medans hon ser hans vältränade figur försvinna runt hörnet. Hon ställer och stirrar rakt på mej.

-          Vad… Han… Du… Vad hände?!

Jag tittar lite lurigt på henne och ler.

-          Men säg då!, säger hon puttar till mej lite retsamt.

Jag börjar berätta om att jag krockade, att han kommit fram till mej och hjälpt mej upp…

-          Men herregud han kanske gillar dej!, säger Olivia.

-          Hahaha, Olivia lilla, han hjälpte mej upp, det hade som helst kunnat göra, han gillar inte mej och jag är verkligen inte intresserad.

Båda två tittar på mej och sedan på varandra. Innan jag hinner säga något så brister båda ut i gapskratt.

-          Vad?, säger jag och skrattar jag med.

*Senare på kvällen i sjutiden*

Jag sätter mej i sängen och plockar fram datorn, kände att det är tid för ett nytt blogginlägg. Jag loggar inte på facebook. 10 händelser och 1 vänförfrågning.

Jag klickar på den lilla gubben uppe i vänstra hörnet.

”Harry Styles vill lägga till dej som vän, Acceptera, Ignorera”

Jag känner ingen Harry Styles, jag klickar in på hans profil.

Det är han, han från köpcentrumet.

Ska jag acceptera eller ignorera. Att ignorera känns taskigt men att acceptera så känns som att jag kommer behöva skriva med honom och det vet jag inte om jag vill.

Jag accepterar.

-          Ebba! Det är mat!, ropar mamma från köket.

-          Jag kommer!, ropar jag tillbaka.

Jag lägger undan datorn bakom kudden, och går ned i köket.

-          Jaha och hur var shoppingen idag då?, frågar pappa fullt med potatismos i munnen.

-          Jodå, den var väll helt okej, säger jag utan att titta upp från tallriken. Jag rör runt i moset med gaffeln.

-          Har det hänt något?, frågar mamma som alltid ska vara så orolig.

-          Nej, säger jag och tittar upp på henne. Jag är bara lite tankspridd.

-          Det är säkert någon kille, säger Lilly och flinar. Den bortskämda lilla ungen som ska ha allt. Och ska få veta allt. Och på tal om det, väldigt retsam när det kommer till killar och kärlek.

-          Nej, det är ingen kille, säger jag och puttar till henne.

-          Johooooo, säger hon och flinar.

-          Sluta nu tjejer innan ni börjar bråka!, säger mamma.

-          Tack för maten, säger jag och går från bordet.

-          Har du några läxor, ropar mamma efter mej.

-          Ja fast jag har redan gjort dom, ropar jag tillbaka.

Jag går in på mitt rum och tar fram datorn igen. Jag loggar in på facebook.

Jag har ett chattmeddelande.

Med innehållet av ett ord som får mej att le samtidigt som det pirrar i magen:

”Hej :)”

Här är andra delen i novellen ”A thousand tears”.

Jag hoppas att ni gillar den och läser den, läs också

Min andra blogg där jag skriver om mej själv

Och om hur jag lever mitt liv.

www.nattstad.se/elinabroman.

Puss och kram xoxo